Makthunger

Miljöpartiet har under de senaste åren haft en tydlig strategi vad gäller väljarstödet. De har arbetat aktivt för att attrahera personer med utländsk bakgrund.

Miljöpartiet, på väg att vissna?
Miljöpartiet, på väg att vissna?

För att fånga dessa väljare var partiet tvunget att förnya politiken. I Miljöpartiets fall innebar det att miljöfrågan och den gröna omställningen fick stå tillbaka för det tydliga kravet på allas lika rätt. Ett krav som innebar allt till alla samt fri invandring. Och som ett parti i opposition skrek Miljöpartiet högt om orättvisor utan att behöva svara för konsekvenser eller visa på lösningar.

Sedan valet förra året sitter partiet i regeringsställning och måste nu ta ansvar och fatta obekväma beslut.
I går fattades ett sådant beslut, att stoppa flyktingströmmen till Sverige. Gräsrötterna rasar, vice statsminister gråter på presskonferensen och partiföreträdare på alla plan försöker försvara beslutet.

I och med gårdagens beslut har nu partiet helt övergett sin ideologi. Elaka tungor skulle säga att de prostituerat sig för makten. Sådan är inte jag. Men jag hoppas att väljarna ser att det är ett parti utan både ideologi och kurage. Där makthunger och egen vinning står över viljan att förändra och göra gott.

Makt korrumperar!

 

När religionen tillåts infiltrera demokratin

Demokrati för mig är tron på att allas åsikt har lika stor rätt att framföras och debatteras. Det finns lika många åsikter som det finns människor, därför behöver vi stöta våra tankar och idéer mot varandras för att hitta bästa lösningen tillsammans. Varje åsikt måste gå att tänja för att passa in i gemenskapen eller ändras om den inte får stöd av majoriteten.

Religion å sin sida är tron på en viss sanning, som i själva verket är påhittad. Det är inte möjligt att debattera eller förändra religiösa frågor, för sanningen går inte att tänja på. Sanningen är ju konstant.
Det är därför det blir så galet när religionen tillåts att infiltrera demokratin.

Förra veckan fick jag ett klockrent exempel på hur galet det kan bli.
Jag kom i samspråk med en amerikansk man, en upplyst man som var insatt både i nationella och internationella politiska frågor, vilket inte är vanligt för amerikaner generellt.
Trots det lät han religionen komma emellan demokratin.

– Vi har vår konstitution, sa han med rättigheter som religionsfrihet, yttrandefrihet, pressfrihet, mötesfrihet och petitionsfrihet. Dessa rättigheter är tydligare och starkare än de ni har i Europa.
Eftersom jag inte höll med så frågade jag efter exempel.

– Jo, fortsatte han, våra rättigheter är givna av Gud. Därför kan en präst vägra gifta homosexuella utan att staten lägger sig i frågan, så som staten i europeiska länder gör.
Jag var naturligtvis tvungen att ifrågasätta tanken på att alla inte skulle få gifta sig, med bakgrund på min tro på allas lika rätt.

– Nej, homosexuella har inte rätt att gifta sig, för det står i bibeln att äktenskapet är till för barnalstring, och de här personerna kan ju inte få barn.
(Jag ville här inte upplysa om att jag känner fyra homosexuella par som fått barn som lever i högsta välmående.)

Alltså, den religiösa tanken på att rättigheterna kommer från Gud hindrar denna annars upplysta man från att ge alla samma rättigheter.

Religion och demokrati ska hållas isär!

Lämna politiken genast!

Den 9 september kommenterade SD-politikern Gunilla Schmidt gunillaflyktingströmmen till Sverige: Kan ingen ställa sig på Öresundsbron med kulspruta!

Mycket illa ordval, men kanske förklarades en del av hennes politiska tillhörighet hos Sverigedemokraterna. Anmärkningsvärt dock att hon samtidigt satt som nämndeman i Helsingborgs tingsrätt, ett uppdrag som tingsrätten snabbt drog in.

Även Sverigedemokraterna tyckte att uttalandet var väl magstarkt och rekommenderade henne att lämna partiet, enligt Helsingborgs Dagblad.

Vem som helst som läser hennes uttalande måste ändå ställa sig frågan: Är det sådana här personer vi vill ha i våra folkvalda församlingar?

Själv anser hon sig ha rätt till det eftersom hon lämnat partiet med sitter kvar i fullmäktige.

Skäms Gunilla Schmidt! Lämna politiken!

Låt trollen spricka i solen

Under riksdagens debatt i torsdags kring flyktingkatastrofen gjordes ett inlägg av riksdagsledamoten Paula Bieler, integrationspolitisk talesperson, där hon meddelar att SD vill höja antalet kvotflyktingar från 1900 till 4000 personer om året.

Det passade inte alla sverigevänner inom SD utan en storm utbröt på Facebook.Bland annat tidigare ekonomiska talesperson Erik Almqvist, numera invandrare i Ungern, kritiserade partiet skarpt.
Partisekreteraren Richard Jomshof svarade då i ett lite märkligt inlägg där han insinuerar att SD inte öppet ska driva sin politik så länge de inte sitter i majoritetsställning och eftersom svenska medier inte ger en rättvis bild av dem, se bild nedan.

912@70

I morse bjöds Jomshof därför in till P1morgon för att förklara sig. Och döm om min förvåning, han fick nästan tio minuters intervjutid i lugnt och sansat tonläge där reportern på ett förtjänstfullt sätt frågade Jomshof vad han verkligen menade.

Jag hoppas att det är medias nya strategi för dessa grumliga demokrater. Låt dem prata ostört och lyssna istället för att skandera ramsor om Inga rasister på våra gator, eller att bua ut dem. Sådant beteende gör dem bara till martyrer och vanligt folk utan större insikt kommer i allt högre utsträckning rösta på dem i nästa val.

För ingen vill stötta en mobbare och många vill hjälpa och trösta den underlägsna.

Version 2Kunde inte låta bli den här bilden i sammanhanget.

 

Patriarkala strukturer vid utnämnandet av generaldirektörer

Förra veckan utnämndes två nya generaldirektörer för statliga verk i Sverige.

Alla statliga verk ligger under något departement. Normalt ska rekrytering av generaldirektör göras av den ministern som är ansvarig för departementet. Så var inte fallet då generaldirektör för Naturvårdsverket skulle utses. Miljödepartementets minister Åsa Romson fick inte utse någon generaldirektör. Inget vet varför.
Däremot skulle hon få presentera generaldirektören vid en presskonferens inför många inbjudna gäster. Den nyheten snuvades hon på eftersom civilminister Ardalan Shekarabi redan två timmar innan presskonferensen avslöjat namnet på den nye generaldirektören.

Bara en halvtimme efter pressträffen av Björn Risinger till generaldirektör för Naturvårdsverket – grattis till honom förresten – utsågs generaldirektör för Kronofogdemyndigheten, sk Riksfogde. Men här gick ingen inbjudan till presskonferens ut. Inte heller hölls någon presskonferens för den nya rikskronofogden. De enda som blev inbjudna var personalen som informerats en timme innan utnämnandet. Men – ett stort grattis även till dig, Christina Gellerbrant Hagberg.

IMG_0884

Storm i ett vattenglas?? Foto: Anna Ragnar

Jag kan inte annat göra än att se de patriarkala strukturerna i dessa händelser:
Den kvinnliga minister som borde få utse generaldirektör får inte göra så.
Den kvinnliga ministern som sedan skulle få presentera generaldirektören snuvas på nyheten av en manlig kollega ett par timmar innan presskonferens.
Den kvinnliga generaldirektören som utsågs fick ingen pressträff alls, eller någon annan uppmärksamhet för den delen.

Och så säger vi oss vara jämställda. Jag säger att vi har en lång väg kvar!

I dag ringde jag till Ring P1 och gav min åsikt om flyktingkatastrofen.

Jag menar att man måste titta på bakgrunden till flyktingströmmarna. Det är ju inga naturkatastrofen människor flyr ifrån, det är andar människor. Hur kan vi i demokratins namn ge enskilda män(niskor) så mycket enskild makt att de i ett slag kan driva miljontals andra på flykt?

Att begå våld på demokratin kräver tre saker:
Någon med tillräckligt många anhängare för att få majoritet
Organisation som inte följer regler och stadgar
Personer runt omkring som inte säger ifrån

Vi måste våga stå upp mot maktkoncentration och göra om strukturer som låter det ske med demokratin som draghjälp.
Civil olydnad är ett verktyg.IMG_0583

Make love – not war! Foto: Greta Melker