Skolan – en plats för individualister?

Foto; stulen från Netflix
Foto; stulen från Netflix

Jag tittar med stor behållning på serien Rita på Netflix. Den handlar om en lärare som är sig själv i alla lägen. Hon röker, ligger runt och säger sanningen till alla, även till de som inte bett om det. Och lyckas nå fram de besvärligaste eleverna.
(Nåja, så här efter några avsnitt kan jag kanske erkänna att hon är lite överdriven i sin motvilja att bli vuxen.)

Parallellt, men inte samtidigt 🙂  läser jag också Fredrik Ekelunds bok; Sälj! Därifrån citerar jag: Det första misstaget du riskerar att begå är att tona ner dig själv, för att du är rädd att andra inte klarar av att du är dig själv till hundra procent. Tänk inte så, att låta bli att säga sanningar och inte bjuda på dig själv, öppet och ärligt, är ett misstag som kan stå dig dyrt. Många kämpar hårt för att dölja sina rätta jag, eftersom de tror att det är något fel på dem, Glöm allt det där. Meningen är att du ska vara exakt som du är!

Har föräldrar för stor makt i skolan?
Har föräldrar för stor makt i skolan?

Som lärare i den svenska skolan är det förhållningssättet och det tipset helt förkastligt. Där hyllas likriktning och identitetslöshet högst av alla förmågor. Ju mer som en tapet på väggen, ju mer hyllad lärare – av skolledningen och av föräldrar. Och med nuvarande skolpengssystem när en elev är värd i runda slängar 100.000 kronor per år så kan tillräckligt arga föräldrar avsätta en duktig lärare, som ve och fasa någon gång låter det personliga lysa igenom.

Men eleverna de vill ha en person bakom katedern av kött, blod och åsikter. Är det en del av den svenska skolans förfall? Att lärare är känslolösa undervisningspersoner samtidigt som barnen i skolan letar efter förebilder?

 

Jag söker skolledare som vågar stötta och tro på sin personal samt visar på stor integritet!
Jag hoppas att på sikt själv bli en sådan stark rektor!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *